Jeg gir deg min morgen

Tidlig en kald februarmorgen tok jeg dette bildet helt nord på Tromsøya. Det hender lys og farger skaper en spesiell stemning eller opplevelse. Ofte varierer den fra menneske til menneske, alt etter hvilke minner lyset og fargene vekker i oss.

Hos meg gled gode, gamle Fred Åkerstrøm og hans "Jag gjer deg min morgon" naturlig inn i bevisstheten. . . . . . . En røst formet av nederlag og misbruk, men med en inderlighet som kan få en stein til å felle tårer . . . . . . Og hvem sier at en kald og klar vintermorgen i Arktis ikke kan åpne for romantiske ballader? 

Hør bare selv "Jag gjer deg min morgon" (You Tube)

Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra.
Genom frostigt glas syns solen som en huldra.
Ditt hår, det flyter över hela kudden...

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.

Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar.
Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar.
Du drömmer om något fint ,
jag ser du småler.

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.

Utanför vårt fönster hör vi markens sånger.
Som ett rastlöst barn om våren, dagen kommer.
Lyssna till den sång som jorden sjunger.

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.

Likt en sländas spröda vinge ögat skälver.
Solens smälta i ditt hår kring pannan välver.
Du, jag tror vi flyr rakt in i solen...

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.

Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.

...
Foto ("Din dag"), Jan R. Iversen, februar 2012
.......